Ja, det är verkligen här det händer!

Inte visste jag att det var så nära till Sverige. En station med Ringbahn och schwupp så var man på IKEA. Jag och Guillaume var ute på uppdrag, vi skulle köpa en liten spann med lock till våra matrester eftersom vi den senaste tiden har haft SÅ mycket flugor härjande i köket. Guillaume passade även på att köpa en jättegul kudde och jag lite tyg att ha på väggen i mitt rum.

Det här är på stationen Südkreuz. Man behöver inte undra för det står klart och tydligt hur långt det är till Sverige därifrån! (Killen i rulltrappan har ingenting med sammanhanget att göra, han hade bara oturen att vara där när paparazzi var framme.)

Och här ser man mycket tydligt vilket håll man ska ta, trots klottret på pilen.

Och det bästa till sist: jag och Guillaume i S-Bahn!

Jo just det. Alla som har tagit med Estrellas dillkips - hjälp dillchips - till mig när de har varit på besök kan vara säkra på att de inte behöver göra det fler gånger, ty på IKEA hade de nästan allting man hittar i en vanlig ICAaffär. Jag lovar. Från sill till dill till Ahlgrens bilar.

Tänk på det ni.

Nu har jag visst möte med G. i köket, hoppas han har med sig ett av sina tre Ballerinapaket han köpte på IKEA idag.

Am Brandenburger Tor - det är där det händer!

Ja, om man inte har sin kamera med sig själv, då får man ju sno bilder av andra - det är väl ändå så kvällspostenjournalister gör och jag bestämmer mig för att leva upp till mitt rykte direkt. Höhö. Och nu behöver jag inte berätta om våra feta glassar eftersom jag redan kommenterade dem på Rosas blogg. GODA var de. Och fulla med nötter!

Förresten är jag mycket nöjd med den uteblivna inzoomningen av oss. Jag hann ju inte fixa mig imorse innan jag stack ut. Vissa är morgonpigga, andra inte.

Wiehe i Berlin!

Så lätt man kan trixa med sanningen. Jag lyssnade på en av hans skivor igår i köket. Och då är han väl här, eller?

Versteckte Uhr.

Jag har gått retat mig på att vi inte har nån köksklocka på det här stället. Men så häromdan så hörde jag ett tickande, i köket just. Men jag kunde inte se nån klocka. Jag skyllde det på min hörsel som inte alltid är som den ska - jag tycker att jag har problem med att lokalisera ljud ibland. Fast sen tyckte jag det började bli löjligt och frågade Guillaume. Han pekade hur självklart som helst på ett Kelloggspaket. Jag fattade ingenting, så han fick gå fram och visa mig visarna. Då började han förklara, på tyska med väldig fransk brytning. Jag nöjer mig med den svenska versionen. "jag åkte till IKEA och köpte en vanlig klocka, sen köpte jag ett kellogspaket, och åt upp kelloggsarna, och så klippte jag ut och sånt och satte framsidan på klockan."

Klockrent.

Drama i Skälderviken

Eftersom jag inte har bloggat den senaste tiden kommer det nog då och då lite tillbakablickar huller om buller. När jag var hemma förra veckan var vi i Skälderviken och åt på restaurang för att fira att Emma hade tagit examen. Jag tror hon är nåt i stil med inköpare nu och hon har fått ett jättebra jobb på Puma. Det är Lina och jag på bryggan i Skälderviken precis innan mormor stal hela tillställningen genom att falla ihop utanför restaurangen. Hon fick konstgjord andning och hjärtmassage och fick åka ambulans till Ängelholms lasarett. Där piggnade hon dock till och sa att hon bara ville att vi skulle komma ihåg dagen. Herre gud, gamla tant. Nu sitter hon förmodligen hemma framför teven och väntar på att morfar ska komma in igen, för när det skymmer går han visst och spanar efter "såna där utländska sniglar" (citat mormor). Kram till mormor och morfar.

tillbaka!

Ja nu är jag tillbaka på bloggen igen. Jag har haft extremt dåliga uppkopplingsmöjligheter, men nu har jag flyttat in i ett klitzekleines Zimmer i kollektivet Lucky Freitag. Jag bor med Julian, Guillome (eller hur det stavas) och Lena, surfar gör jag med vår Netzwerkverbindung som de lämpligt nog har döpt till Lucky Freitag. Vi bor på Gustav Freytagstraße för att förklara och släta ut alla förvirrade pannor.

Stadsdelen heter Schöneberg. Och det är nästan såhär:
jag begav mig ut igår och hamnade intet ont anande på nån slags gayfestival. Hur märkligt som helst. Jag visste ingenting, och till på köpet så håller de till mitt i mitt bostadsområde. Också det lämpligt. Killen på bilden med den orange klisterlappen på sig är Klaus Wowereit. Berlins Bög nr 1 och tillika Borgmästare. Kallas Wowi.