Sofie - zu cool für die Welt

jag försökte se lite cool ut men upptäckte att resterna av chokladpappret ligger där i hörnet, inte fullt så coolt.



såhär långt har mitt hår hunnit bli... och förresten är det där min jättenya, jättefina, jätterandiga tröja.

Blått chips

Såhär är det. Jag åkte till IKEA för jag ville äta svenska chips, Estrellas med dillsmak. Men kolla vad jag hittade i påsen! Ett av chipsen hade en tjock, knallblå strimma i sig. Jag bestämde mig för att inte äta det. Det som ser naggat ut i kanten är inte jag som inte kunde hålla mig utan resultatet av fyra dagars förvaring bland lite sladdar, plus att jag råkade sätta handen på det precis innan fototagning. (Och just därför bestämde jag mig för att ta fotot så fort som möjligt eftersom chipset blir i allt sämre skick va...) Nåväl, tänkte Estrella att de kunde skicka sina andrasorteringschips till Tyskland eller? De tänkte uppenbarligen inte på att det faktiskt finns svenskar här också som kan råka ut för de exporterade otjänliga chipsen!

neues Bildrätsel!

här kommer en ny bildgåta för de som känner sig hågade. Gissa, gissa, gissa vad det ääääääär! (Ledtrådar: det är inget chips - i alla fall inte från Estrella - och heller inget amerikabrev.)

"es muss knacken"

Jag måste bara få säga en sak - idag har jag haft så IN I HELVETES ont i magen! Jag har försökt allt; badat varmt och joggat, men ingenting har hjälpt, så till slut lyckades jag somna ifrån allt ihop. Men jag vaknade ju igen. Som tur var kom Guillaume hem och gav mig några mystiska franska värktabletter - som hjälpte.

Jag var och handlade mat också, för efter den där middagsluren vaknade jag med ett jättehål i magen, sånt som man ju får när man har tränat. När jag gick förbi chokladet så fick jag för mig att jag skulle köpa. Jag visste inte riktigt vad jag ville ha, men så kom jag att tänka på vad Elin sa när vi berättade för varandra vilken sorts choklad vi tyckte om: "es muss knacken". Och det tycker jag med, så jag tog sånt dära med nötter i. Und es hat auch richtig geknackt! Fast det är förstås slut sen länge nu.

Inkorgen (2)

Jag hade inte kollat min mail på hela dan nästan, så jag blev alldeles full av förväntan när jag såg att jag hade två nya mail i min inkorg. Den spända förväntan förvandlades dock raskt till ett slappt rabarberblad. Här är förklaringen:


Mail 1

från: jobb@academicwork.se
Reklamutdelare, extra, Kävlinge


Mail 2

från: Hotmails medlemstjänst
MSN hjälper till att göra världen till en bättre plats!


...så nu ska jag ge mig ut och leta efter lite mer meningsfulla och spänstiga rabarberblad, fast jag vet inte vart. (Oj vad sugen jag blir på rabarberpaj med vaniljsås, tänk på det alla ni som har eget kök och som bjuder hem mig nästa gång jag kommer hem.)

lite mer bilder

På Südkreuz! Vart skulle vi? Jag kommer inte riktigt ihåg.. Neeeej, det är ju på Zoologischer Garten, det ser man ju på bilden. Inte ens jag gick på den!


Elin och jag är och äter Falafel i Prenzlauer Berg i väntan på konsert. Vi såg The Skatalites.

Förmodligen de två snyggaste tjejerna i stan.

luftgitarr av plast, det vet väl alla vad det är

Igår var jag (!) ute och dansade med Guillaume och Elin! Det var så pass trevligt att vi bestämde oss för att vi skulle bruncha ihop idag, så nu väntar jag på att båda ska vakna så att jag kan få äta. Vad är bättre än att blogga under tiden?

Jag och Guillaume innan vi gick hemifrån.

Elin och G. på väg ut i bilen.



Elin som satt i framsätet snodde kameran...

...sen snodde jag tillbaks den. :)

Jo just det. Killen på bilden här bredvid Elin, han heter Stefan och kör. Fast lite innan körde han inte för då var vi uppe en liten stund hos hans kompis. Han babblade en massa och rätt vad det var hörde jag Elin gapflabba åt honom. Jag lyssnade inte ordentligt, men sen fick jag berättat för mig att han hade sagt "ja, er hatte auf so ner Luftgitarre aus Plastik gespielt". Och då skrattade jag också ut honom, speciellt som han inte alls tyckte det var nåt konstigt med det. Tyskar, jag säger bara det...

Såhär ser deras trafikljus ut, bara en sån sak.. ;)

Eller vad är det egentligen? Det är dagens klurifax.