Bonusbilderna

Såhär roligt tycker Emma och Lina det är på våra släktkalas.



Och såhär roligt har vi, jag och Karin, när vi städar på korridoren.

Å ljuva hemtenta..

..du får mig att vilja lägga tid på allting annat, som bloggen.

Hur många är det som vet att jag var ute i lördags? Nä, just det. Jag blev tillfrågad av Andreas (jag har också en Andreas), om jag inte visste något bra gayställe för hans tyska kompis som var på besök. Vipps blev jag hennes sällskap på Club Divine i Malmö.

Nedan ser ni oss på ett mingelfoto!

så här är det när man är lite snyggare än alla andra...

(Lite försenat från en Halloweenfest. Säg till när du vill ha tillbaka peruken, Sara. ;-))

hon spillde

Emma ropar någonting som jag bara hör med ena örat.

- jag har spillt!

nej. det är faktiskt ingen som reagerar.

- men jag har spillt!

vi bara fortsätter prata.

- men hallåååå, jag har spiiiiillt!!!

ingen bryr sig.

- alltså jag har faktiskt spillit.

dong! Mitt andra öra kopplas på.

- vad säger du!? spillit!?
- ja, annars reagerar du ju inte.



hon är så smart, hon vet precis vad hon ska säga för att jag ska lyssna...

jag och morfar.

ja, vad ska man säga? är vi inte fina? Här firar vi hans 86års dag, dagen innan hans riktiga födelsedag, den 22 dec.

mormor och jag.

...eller jag och mormor?
haha, man ser knappt vem som är vem. Detta måste vara den bästa bilden som har tagits någonsin. (Iallafall med min kamera.)

Jag älskar min mormor!

Nej alltså jag är själv helt 100 % homo, men jag har verkligen inget emot folk som är hetero. Jag har faktiskt en del vänner som är det, det är ju så vanligt. Dom är helt okej faktiskt, och ja, deras föräldrar har väl inga problem med det nu direkt. Och sen verkar de ju inte kunna hjälpa det heller.

knack, knack.
-kom in.
-jo Karin, kan jag bara ta några droppar mjölk av dig?
-Sofiiiiiiiiiiieeeeeee, kom in! Vill du ha en clementin? Här! Ta lite choklad också!

Och så fick jag en jättestor kram också. Fatta vilken utdelning.

dream on...

Alltså Herre Gud.
Jag drömde att jag stal en frisörsax i mataffären, hur knäppt är inte det?
Jag menar jag har ju redan en frisörsax.

Och så drömde jag att jag skulle komma på en randomjulklapp. Så jag ställde mig och stekte världens godaste kycklingfilé med parmaskinka i, gjorde sallad, ris och mer därtill, en riktig praktmåltid. Och så slog jag in det i ett paket. Kanske lite udda, men man kan låta det passera. Om det inte vore för att jag gjorde det en månad innan julafton och liksom lät paketet ligga till min kusin Daniel fick äran att öppna det. Kycklingen var full med mask.

Nu har jag vaknat alltså och vet inte riktigt vad jag ska äta till frukost.

innan kyrkan

Det här kommer naturligtvis i lite fel ordning, men innan vi skulle ge oss i väg till dopet skulle vi köra inom och hämta Emma. Det kan tyckas som om informationen är helt onödig. Det är den också, men ändå har den redan berättats för alla på dopet. Mamma hade nämligen nästan glömt att vi skulle hämta Emma, så vi fick brått och mamma ringde henne för att driva på henne lite. Såhär va:

"riiiiiiiiiiiiiiiing" (tänk er en telefonsignal för spänningens skull)
inget svar.

två minuter senare:
"riiiiiiiiiiiiiiiiiiiiing" (ni hör samma telefonsignal igen)
- hej det är Emma
- varför svarade du inte nyss?
- jamen jag stod i duschen.
- jaha, men du vet att vi kommer och hämtar dig alldeles strax.
- ja, men jag har lite problem. Jag var ju ute igår. Hade mina dom rätt tajta stövlarna på mig. Jag fick bara av mig den ena, så jag fick sova med en stövel på. Och nu har jag duschat med den också och har den fotfarande på mig.

Så det var ju bara att välja sen. Åka till dopet iförd en eller två stövlar. Hon kom med två.

i kyrkan

Hej!
Jag vad på dop igår. Min kusins pojke skulle döpas till Ernst Johan Elias. Han är heeelt söt. Synd att jag inte har nån bild att visa. Han låg i sin mosters famn och skrek i högansky innan prästen tog upp honom - då blev han knäpptyst. Jag undrar om det är värt att tolkas. I alla fall måste det ha varit hans första gång i kyrkan. Vilket osökt leder mig in på hur jag själv förhöll mig i kyrkan, man skulle nämligen kunna tro att det var min första gång också. Efter knappt tio minuter hade jag hört mig själv säga "fan" två gånger, men det var ingen som hörde tror jag. (Dessutom överröstade ju ungen allting.) Så egentligen gick det ju fint - ända tills jag upptäckte att jag hade psalmboken i näven när jag var ute ur kyrkan och nästan halvvägs till parkeringen. Så nu ligger den här på mitt nattduksbord.

Nejnejnej, förstås inte. Jag smög in lika tyst som jag smög ut, la boken överst i den höga psalmstapeln, låtsades som det regnade och pep ut - och - andades ut.

Bei Plus

Säger ni det säger ni. Jag bloggar igen alltså. Det låter som att det förväntas mer än ett inlägg om man "bloggar igen". Så då får jag väl leva upp till det. Frågan är bara varifrån jag ska få nästa story för jag sitter inne i mitt rum (som till storlek är jämförbart med ett tvåmannatält) hela dagarna. Så om jag ska skriva nåt spännande måste jag nästan hitta på. Hmmm, fast det är klart, jag måste ju gå ut och handla ibland, som igår t ex. Då såg jag faktiskt Loffe, ni vet han Janne Loffe Karlsson. Jag stod i kön på Plus för att betala min ost när jag i ögonvrån såg en rätt bastant kille betala och sen packa ner sin mat. Jag kunde ju så klart inte låta bli att undra vad han gjorde i Berlins billigaste livsmedelsaffär (och vad gjorde jag där förresten?). När jag skulle försöka få ihop för mig själv vad han gjorde där avbröt mig kassörskan. (Även om det är billigt måste man ju faktiskt betala va...) Så jag betalade mina 3,75 eller vad det nu kan ha varit och tänkte att nu jävlar, nu jävlar i havet ska jag höra med Loffe vad han har här att skaffa.

Men han var bara väck. Putsväck.

Undrar om det verkligen var han förresten...