Die Zeit ist stehen geblieben

Jag behöver nytt batteri till min klocka. Jag ska snart berätta varför.

Guuuuuud hjälp mig, var ska jag börja!
Heja julen. Oj, på det sättet ska man nog inte börja; jag menar hela julen har jag sett fram emot BMs tentagenomgång. Alla vet varför. Utom hon, vilket är nödvändigt för min existens på universitetet. Jag hoppades lite granna att jag skulle vara den enda som kom till tentagenomgången. Intresset brukar ju vara ringa, men det är alltid nån jävel som ändå får för sig att dyka upp.

Och så fick jag mail av E på kursen igår. Av allt att dömma hade hon ingen aning om att datumet för genomgången var satt till idag 14.15. Och jag min baksluga fan informerade henne inte om det när jag svarade henne på mailet. Ojojoj vad jag fick dåligt samvete. Men hon kan ju inte ta det personligt. BM därmot kan ta det jävligt personligt.

Det började dra ihop sig.
Så jag gick dit.


14.13
Sofie tittar in i salen. Där sitter BM helt ensam bakom alla sina papper.
Och säger:
- hej, så det kom nån i alla fall
- ja, var är de andra, de vet väl om att det var idag?
- ja det är åtminstone några som har mailat mig och frågat
- jaja, men då var det ju inte bara jag som visste i alla fall
- mm. fast den som kom var den som minst behövde det. (vilket sägs med ett mycket försiktigt leende, lite som om hon var rädd att hon skulle paja ansiktsstrukturerna.)
- åh, jag kan gå igen
- nejdå, jag bara skojade!

Sofie känner sig dum. Men trots allt förundrat glad över att BM kostade på sig ett så pass vågat skämt.

14.50
Jag tittar på klockan. Hon är kvart över två. Nånting säger mig att det inte kan stämma.
- Men BM, vad är klockan egentligen?
- tio i tre (så få ord som möjligt med så mycket information som möjligt.)
- vad märkligt min klocka är fortfarande kvart över två
- ojdå, stannade tiden precis när du kom in här

Shit vad klockrent. Om hon bara visste.
Kan allt det här vara ett tecken?