Berlin, willkommen in der dritten Welt

Hejhej

Bara en sak först: om ni ska ringa Sara, vänta er inte att nån ska Svara. :)
Hon är aldrig hemma! Fast nu har jag lyckats avtala tid med henne imorgon, det borde vara vattentätt.

Jag bor förresten allra högst upp. Och jag vill poängtera att det inte är något enplanshus. Jag tror jag bor på femte våningen eller nåt, mycket trappor blir det. Det känns som man är halvvägs till månen när man väl är uppe. På vägen upp hit bor det så klart andra, men jag känner dem bara till efternamnet. Där är speciellt en som man inte kan missa, hon eller han heter Lustig i efternamn. Lite lustigt på nåt vis. Ungefär som en gubbe häromdan på teve, han hette Ballhaus, vilket ju faktiskt är värre. Hallå, hur kan man heta Bollhus i efternamn!

Jag önskar jag kunde vara lika hightech som alla andra och blogga bilder. Jag vill försöka fast jag vet att det inte går med modemet. Men då måste man ju ta lite bilder först. Så jag tog med mig kameran ut. Jag såg så mycket fint jag tyckte jag ville föreviga, men det såg liksom inte lika bra ut på bild, så jag sket idet. Jag kanske inte ska ta kort när det är så ljust och soligt ute? Det är verkligen skitvarmt här apropå det, man kan inte sitta i solen nåt längre tag. Trots det var jag ute och sprang idag, men det gick bra ändå, för jag hade ätit ordentligt innan och jag lyckades hitta skugga. Jag gjorde nåt så vågat som att ge mig ut i linne. Och då menar jag inte att jag kunde bränt mig på axlarna – nej – hallå – av en helt annan anledning, Bernadett har nämligen berättat för mig att det är TOTAL OUT att ha linne här. Så nu har jag alltså gjort mig till åtlöje här i parken i Steglitz. Tänk på det alla ni hemma i Sverige som är rädda för att få bonnabränna.

Sen vill jag klaga på att jag ännu inte har sett nån chilli i detta landet, rödlök är väldigt sällsynt, för att inte tala om bönor, det finns inte i vanliga affärer. Alla förstår att jag pratar om soppingredienserna. Den enda ingrediensen som verkligen finns är vatten, men vad ska man ha det till när man inte har resten. Och för övrigt smakar det fördjävligt, det är liksom tjockflytande. Eller trögflytande heter det kanske, jag menar i alla fall dickflüssig.

Och fullkornspasta kan man också se sig i månen efter. Suck. För att inte tala om lösgodis. Som jag visserligen inte får äta. Jag måste få erkänna offentligt att jag djupt ångrar vadet jag ingick för två, tre veckor sen.

Jo just det. Det finns ingen tvättmaskin i huset och idag var jag och letade upp tvätteriet. 35 kronor för en maskin och det utan tvättmedel. Där tänker jag inte tvätta.

häpp

ja just det! bra att nån bloggar här, jag ska säga till henne att hon fortsätter!

idag har jag förresten joggat i parken. ja, mer kan jag inte komma på att jag har gjort, så det får räcka där. Eller jo, jag har precis sett en dokumentär om Jack the Ripper vilket har gjort mig lite nervös och jag vågade knappt gå upp på toa. Men jag gjorde det i alla fall och nu är jag rädd att drömma mardrömmar...
Men det ska jag inte.

Sofie hälsar till alla - även ufon - som läser här på bloggen! :)

Om nån undrar hur jag ser ut nuförtiden, läs:

Jag tänkte att jag skulle börja blogga trots att modemet är lika trött som jag är på morgnarna. Bilder kommer ännu inte på fråga just pga modemet, men ha förtröstan, det kan hända att jag flyttar till ett bredband snart.

Jag har klippt mig nu. På Cut and Go. För 10 Euro. Det är visserligen en vecka sen. Det är en sån jättekedja här som man kan klippa sig billigt hos. Det låter ju jättefarligt. Men det är det inte. Det som är bra är att frisörerna faktiskt kan klippa, så även om man bara lägger 10 Euro så behöver man inte oroa sig för att man ska se ut som en dåre när man kommer ut därifrån. Och det gjorde jag alltså inte, håret blev bara lite kortare. Fast det första frisören gjorde var inte att ta fram den vanliga saxen som man brukar, utan hon tog fram förtunningssaxen och sa ”ein bisschen viel, was?”. jag kan ju inte hjälpa att jag har tjockt hår. Hon gick fram skoningslöst men det blev bra. Så pass bra att jag inte blir förväxlad. Alltså tagen för att vara nåt annat. På kvällen gick jag nämligen på promenad, jag hoppades att nån gång stöta på en livsmedelsaffär, och det gjorde jag för jag hamnade på Aldi. Men när jag kom in konstaterade jag rätt snabbt att de snart skulle stänga, så jag han bara ta lite bröd och ställa mig i kön. Gubben som stod före mig hade en massa grejer, så expiditen sa till honom ”würden Sie die Dame mit dem Brotschnitt vorlassen, bitte?”. Visst ville han det, jag smet före, betalade och gick hem. DIE DAME MIT DEM BROTSCHNITT! Det är alltså jag. :)