Berlin, willkommen in der dritten Welt

Hejhej

Bara en sak först: om ni ska ringa Sara, vänta er inte att nån ska Svara. :)
Hon är aldrig hemma! Fast nu har jag lyckats avtala tid med henne imorgon, det borde vara vattentätt.

Jag bor förresten allra högst upp. Och jag vill poängtera att det inte är något enplanshus. Jag tror jag bor på femte våningen eller nåt, mycket trappor blir det. Det känns som man är halvvägs till månen när man väl är uppe. På vägen upp hit bor det så klart andra, men jag känner dem bara till efternamnet. Där är speciellt en som man inte kan missa, hon eller han heter Lustig i efternamn. Lite lustigt på nåt vis. Ungefär som en gubbe häromdan på teve, han hette Ballhaus, vilket ju faktiskt är värre. Hallå, hur kan man heta Bollhus i efternamn!

Jag önskar jag kunde vara lika hightech som alla andra och blogga bilder. Jag vill försöka fast jag vet att det inte går med modemet. Men då måste man ju ta lite bilder först. Så jag tog med mig kameran ut. Jag såg så mycket fint jag tyckte jag ville föreviga, men det såg liksom inte lika bra ut på bild, så jag sket idet. Jag kanske inte ska ta kort när det är så ljust och soligt ute? Det är verkligen skitvarmt här apropå det, man kan inte sitta i solen nåt längre tag. Trots det var jag ute och sprang idag, men det gick bra ändå, för jag hade ätit ordentligt innan och jag lyckades hitta skugga. Jag gjorde nåt så vågat som att ge mig ut i linne. Och då menar jag inte att jag kunde bränt mig på axlarna – nej – hallå – av en helt annan anledning, Bernadett har nämligen berättat för mig att det är TOTAL OUT att ha linne här. Så nu har jag alltså gjort mig till åtlöje här i parken i Steglitz. Tänk på det alla ni hemma i Sverige som är rädda för att få bonnabränna.

Sen vill jag klaga på att jag ännu inte har sett nån chilli i detta landet, rödlök är väldigt sällsynt, för att inte tala om bönor, det finns inte i vanliga affärer. Alla förstår att jag pratar om soppingredienserna. Den enda ingrediensen som verkligen finns är vatten, men vad ska man ha det till när man inte har resten. Och för övrigt smakar det fördjävligt, det är liksom tjockflytande. Eller trögflytande heter det kanske, jag menar i alla fall dickflüssig.

Och fullkornspasta kan man också se sig i månen efter. Suck. För att inte tala om lösgodis. Som jag visserligen inte får äta. Jag måste få erkänna offentligt att jag djupt ångrar vadet jag ingick för två, tre veckor sen.

Jo just det. Det finns ingen tvättmaskin i huset och idag var jag och letade upp tvätteriet. 35 kronor för en maskin och det utan tvättmedel. Där tänker jag inte tvätta.