Bei Plus

Säger ni det säger ni. Jag bloggar igen alltså. Det låter som att det förväntas mer än ett inlägg om man "bloggar igen". Så då får jag väl leva upp till det. Frågan är bara varifrån jag ska få nästa story för jag sitter inne i mitt rum (som till storlek är jämförbart med ett tvåmannatält) hela dagarna. Så om jag ska skriva nåt spännande måste jag nästan hitta på. Hmmm, fast det är klart, jag måste ju gå ut och handla ibland, som igår t ex. Då såg jag faktiskt Loffe, ni vet han Janne Loffe Karlsson. Jag stod i kön på Plus för att betala min ost när jag i ögonvrån såg en rätt bastant kille betala och sen packa ner sin mat. Jag kunde ju så klart inte låta bli att undra vad han gjorde i Berlins billigaste livsmedelsaffär (och vad gjorde jag där förresten?). När jag skulle försöka få ihop för mig själv vad han gjorde där avbröt mig kassörskan. (Även om det är billigt måste man ju faktiskt betala va...) Så jag betalade mina 3,75 eller vad det nu kan ha varit och tänkte att nu jävlar, nu jävlar i havet ska jag höra med Loffe vad han har här att skaffa.

Men han var bara väck. Putsväck.

Undrar om det verkligen var han förresten...

tiden är mogen. för ett nytt inlägg och en ny sanning.

jag är efter tjugosex år i branschen (som kallas Livet) beredd att slå hål på en myt. jag har nämligen gjort en ofrivillig empirisk undersökning. om man ska baka en kaka som kräver att man är fena på att skilja gulan från vitan i ägget ska man antingen själv ta sig an själva delandet - alternativt ha garderat sig med jättemånga ägg ifall man överlåter jobbet åt en klantig fransman. jag gjorde alltså ingetdera. jag varken delade äggen själv eller garderade mig med dubbel uppsättning ägg innan Guillaume gav sig på äggen.

äggvitorna med minst en hel gula i fick därför vrålvispas. full fräs hur länge som helst.

och dröm om min förvåning. det gick.
man kan visst det vispa äggvita med oavsiktligt äggulestänk i porös. märkligt, det ska egentligen inte vara möjligt. kanske gick det för att det inte fanns några andra alternativ - jag hade ju trots allt inga reservägg så de jag hade fick snällt bli porösa.

det är lite som med elefanten som klättrade upp i ett träd när han kände sig hotad. elefanter kan ju egentligen inte klättra i träd - men vafan ska de göra om det krisar?

tänk på det alla ni bullmamor som sprider ut osanningar om bakningens konster.