tiden är mogen. för ett nytt inlägg och en ny sanning.

jag är efter tjugosex år i branschen (som kallas Livet) beredd att slå hål på en myt. jag har nämligen gjort en ofrivillig empirisk undersökning. om man ska baka en kaka som kräver att man är fena på att skilja gulan från vitan i ägget ska man antingen själv ta sig an själva delandet - alternativt ha garderat sig med jättemånga ägg ifall man överlåter jobbet åt en klantig fransman. jag gjorde alltså ingetdera. jag varken delade äggen själv eller garderade mig med dubbel uppsättning ägg innan Guillaume gav sig på äggen.

äggvitorna med minst en hel gula i fick därför vrålvispas. full fräs hur länge som helst.

och dröm om min förvåning. det gick.
man kan visst det vispa äggvita med oavsiktligt äggulestänk i porös. märkligt, det ska egentligen inte vara möjligt. kanske gick det för att det inte fanns några andra alternativ - jag hade ju trots allt inga reservägg så de jag hade fick snällt bli porösa.

det är lite som med elefanten som klättrade upp i ett träd när han kände sig hotad. elefanter kan ju egentligen inte klättra i träd - men vafan ska de göra om det krisar?

tänk på det alla ni bullmamor som sprider ut osanningar om bakningens konster.